whiteindians

”Vita Indianer Som Räddar Världen.”

Petani Beach 2010-03-15

Instruktion för nedstigning i , nej förlåt uppstigning till paradiset…

Ta en nattlig bussresa i en buss utan stötdämpare under 8 timmar.

Fortsätt med en helvetisk båtresa genom fem meter höga vågor. Vidta sedan en timmes promenad genom regnskogen och du är nästan framme.

Det sista hindret återstår, precis i backen ner när du redan skymtar den dolda stranden, palmerna, bouganvillen, de små hyddorna, hundarna, katterna, det turkosblå havet, den snövita sanden med konsistens som potatismjöl.

Där i backen står det sista hindret, en varanödla, över en meter lång, mitt på stigen och den gör ett utfall mot dig….

Vi klarar det sista hindret och är framme vid Petani Beach. Flera timmars besök i en magisk värld väntar…snorkling bland koralller i form och färg som ter sig utomjordisk, fiskar från Walt Disney studios och ett vatten klart som en kallkälla men varmt som kärlek…Nu är vi hemma!

Kram PéeKajsa

Om kulturer som möts – Slöjor och bikinitrosor

Coral Bay 2010-03-18

Många malajer semestrar på ön, hela familjer och även unga par kommer hit.

Beslöjade kvinnor i långbyxor och t-shirts badar sida vid sida med mer eller mindre bleka kvinnor i små badkläder. Muslimska kvinnor med slöja, cyklop och snorkel simmar runt i vattnet.

Alla har inte slöja, några har bara en sjal runt huvudet. De som jobbar på restaurangen och sköter hyddorna där vi bor har lite olika, ingen har slöja, en del döljer inte ens håret och har långbyxor. De flesta är födda och uppväxta på den här ön som tidigare bara bestod av en fiskeby. Det finns skola här upp till årskurs sex, sedan flyttar barnen till fastlandet till släktingar och fortsätter sin skolgång.

Vi försöker tänka positivt, att det är bra att kulturer möts, att de nästan nakna och de väldigt påklädda kan se och lära av varandra, se att vi alla är människor och att vi kan prata och skratta med varandra.

Alla bofasta på ön är väldigt öppna, trevliga och glada.

Men ibland får vi krupp.

När vi ser en familj bada och stoja i vattnet och den nioåriga pojken har badshorts, liksom sin pappa, medan hans två systrar, fyra och åtta år gamla, får idka klädsim, liksom sin mamma.

När vi ser ett ungt par komma gående på stranden, mitt på dagen 38 grader varmt i skuggan, mannen i Billabongshorts, Ray Bans och Adidastofflor och den unga kvinnan i svart från topp till tå, högröd i ansiktet, svetten pärlar.

Eller vid måltider när en kvinna med slöja försiktigt ska lyfta på slöjan och underifrån försöka få i sig lite mat.

Diskriminering kan aldrig respekteras även om det sker i namn av en religion. Vi börjar tro att det är rätt att fråga, både kvinnor och män, varför kvinnor ska behöva ha dessa tortyrkläder på sig. Inleda en jämlik intellektuell diskussion runt Gudsbegreppet till och med.

Just det, ni vet översättningar och tolkningar av gamla texter är alltid intressant och tydligen är det så att det här med att de som dör martyrdöden för Islam ska komma direkt till paradiset och där träffa 72 jungfrur kan revideras.

Det som tidigare översatts eller tolkats som, ”jungfru, oskuld” ska enligt senaste rön ha betydelsen ”72 russin av krispig, nästan genomskinlig karaktär”.

Smaklig måltid bussbombare!

Med tolerans och kärlek….PéeKajsa

p.s.  dessutom sägs det inget om kön eller ålder, kanske väntar 72 äldre gentlemän…

Vita Indianer som Räddar Världen

Från Georgetown till Perhentian Islands .

Vi ska lämna Georgetown och tar farväl genom att äta indisk mat..

Bananblad, en slev ris, tre olika röror och så den tredelade (stora) tillbringaren i metall med tre olika sorters dhall, ett litet bröd att sleva med också.  Vi äter med fingrarna men fuskar lite med en sked ibland, dricker salt lassie till.

Promenerar genom Chinatown mot Komtar den stora gallerian, (döpt efter en tidigare minister) där busstationen ligger, passerar ett antal kinesiska tempel på vägen, vi börjar förstå lite av den kinesiska mytologin nu, eller snarare inser att det går att ställa upp vem som helst på altaret, jag tror både Tor och Oden skulle platsa bra.

Intressant också att de inte hymlar med att de går till templet för at bli rika och få tur i livet, just det här med pengar är viktigt, det syns också tydligt på figurerna , tex den kinesiska tjocka, glada Buddhan, varför är han glad? Jo kolla in pengapåsen han har bredvid sig.

Köper våra biljetter, först till Kuala Besut och sen båt över till Pulau Kecil. Vi bokar också in en taxi som kan hämta oss på hotellet på kvällen. Skönt.

Bussen går 22.00 och resan är helt okej, inga stötdämpare på bussen men den stannar tre gånger för toa och mat.

Framme sju på morgonen i Kuala Besut och vi är nu på östra sidan av Malaysia, fundamentalistsidan, vi skrev ju förut att Islamsk lag gäller lokalt, rättelse, den gäller i hela Malaysia men tillämpas lite olika, där vi är nu är det strikt tillämpning.

Vi äter frukost på ett litet ställe, kaffe, ägg och böneutrop. Allt är mysigt, det är alltid så skönt med frukost, och kanske då särskilt i en liten by som denna med tuppar och spännande ljud och dofter, båda trötta efter resan, men just nu behagligt trötta, kanske till och med lite speedade.

Vädret lite blåsigt och molnigt, snart ska vi åka båt….

Det börjar blåsa mer och mer monsunen är inte riktigt över här, ser hyfsat lugnt ut vid hamnen men en lång stenpir håller tillbaka vågorna.

Alla som ska åka med den lilla plastbåten, fyra meter lång ca, med två kraftiga Mercurymotorer längst bak, får svarta sopsäckar för att skydda bagage från vattenstänk.

Allt blir värre än vi kunnat drömma om. När vi rundar stenpiren och kommer ut på öppet vatten slår vågorna över oss, båten kastas gång på gång upp i luften och landar brutalt på vattnet. Vågorna är över fem meter höga, jag är säker på att vi kommer att dö, är fruktansvärt rädd.

Resan tar en timme, åtta vuxna människor sitter likbleka med spända läppar under hela resan. Det är det värsta jag varit med om och jag börjar redan fundera på återresan . Tror vi får stanna kvar för evigt, tänker inte gå igenom detta en gång till…

Kramar KajsaPee

Kinesen och skorpionerna

Vi kan inte låta bli, vi måste bara berätta en till historia om vår guide i Georgetown, den 70-åriga kinesen med den olydiga tungan

Kinesen (vi kallar honom så om det känns okej, han hette John Kooh. Kooh är en av de största klanerna i Georgetown, över 5000 personer, och mäktig. Vår lilla vän tillhörde dock inte gräddan i klanen )han  hade arbetat som lärare och även då som guide.

Nåväl han körde oss för en billig penning runt hela ön och berättade en massa spännande saker och vi frågade på.

Bla berättade han att han suttit i fängelse en kortare tid och fått böta en ansenlig summa pengar för att han varit ensam med en muslimsk flicka i sin bil på en något avskild plats.

Efter någon timmes körning med avbrott för promenader på intressanta platser hamnade vi på något som hette ”The Butterfly Farm”, grundat av en fanatisk fjärilsentusiast som månade om Penangs fjärilsbestånd. Han hade börjat med två tomma händer och några fjärilar i ett gammalt skjul och nu skapat detta fantastiska turistmål som inte bara innehöll fjärilar utan också insekter, ödlor, blommor, sköldpaddor, ett litet museum, videorum och skorpioner.

Redan när vi svängde in framför byggnaden som dväljde fjärilar mm märktes en förändring hos kinesen. Han började andas snabbare och verkade något agiterad.

Väl inne började han med att mitt under en tecknad förbudsskylt som klart visade att man absolut inte fick lyfta fjärilarna i vingarna göra exakt detta. Tog fjärilar i vingarna och satte dom på oss, på axlar och på bröstet. ”Take photo” sa han, ”take photo”.

Helt plötsligt började han också guida andra människor som var därinne och satte även fjärilar på dom. Samtidigt hyssjade han och sa ”can´t let the staff see, can´t let the staff see”.

När han tog upp en tre decimeter lång larv och satte på en liten pojkes arm så pojken blev livrädd och började gråta började vi tycka att det var pinsamt och försökte låtsas att det inte var vår guide.

Till sist hade kinesen ett stort följe, japaner, amerikanare, engelsmän och malajer (och vi) som storögt och något chockat tittade på när han bröt mot alla regler och bollade med fjärilar, larver ödlor och vandrande pinnar.

Slutligen höjde han sina händer och sa:

”Follow me, but careful, can´t let the staff see”

Vi gick alla in I skorpionrummet, stannade framför skorpionernas plexiglasbur.  Kinesen rullade ihop en tidning och sa:

”Don´t try this at home, not many people can do this, I´ve been trained”

Så började han vispa runt med den ihoprullade tidningen bland skorpionerna så de flög åt alla håll och kanter och nästan flög ut från buren, ut på oss åskådare.

Vi visste inte vad vi skulle göra, skulle vi ingripa eller?

”Now they are agitated”, sa kinesen, ”look carefully now”

Han sträckte ner ena handen I buren och ryckte snabbt upp en skorpion. Han tog den i stjärten och viftade runt med den i ansiktet på oss åskådare. Medan han viftade och skorpionen sprattlade vilt berättade han att han sökt jobb som guide där några år tidigare och fått gå en utbildning i ”skorpionhantering” men löneförhandlingen hade skurit sig, som han sa” skorpionhantering är farligt jag ville ha rejält betalt,” han avslutade sin berättelse med ett vansinnigt skratt samtidigt som skorpionen lyckades svänga runt och nypa honom i handen så han tappade den. Som tur var ner i buren.

Vårt besök avslutades med att han förde oss genom en dörr som det stod ”Staff only” på och till sist, till vår lättnad, ut på parkeringsplatsen.

Stämningen var inte helt otvungen till en början men efter några minuter i bilen blev han vår gamle kines igen, den lugna, trevliga engelska läraren.

Kramar peekajsa

Hang Chow Hotel, Georgetown 2010-03-09

”Vita Indianer som Räddar Världen”

Kajsa pratar om hur snuskigt det är i vårt badrum, hon är arg, ”om man har ett så vackert badrum varför håller man inte rent då?” Hon pratar om avlagringar från andra gäster på golvet och väggarna, att det luktar.

Okej, i dag: ”Hur konfucianska kapitalister och giriga islamister förstör ett paradis och skapar existentiell ångest hos naiva vita indianer.”

Vi åker runt ön med en 70-årig gubbe, kines, i en 70 år gammal bil, ingen ac såklart men två fönster går att öppna, gubben kan inte stoppa in tungan i munnen, vet inte varför men den sticker ut nån centimeter hela tiden så han kan inte stänga munnen för då skulle han bita sig i tungan. Han torkar sig om munnen och torkar av tungan med en liten frottéhandduk med jämna mellanrum.

Det är en apokalyptisk resa, vi åker från 40-tal och efter fem minuter är vi i nåt slags Orwellskt helvete, motorväg där förut hav, skyskrapor där man stulit hav genom att dumpa sopor, kalhuggna berg där vidriga oljeschejks och Singaporekapitalisters idéer om semesteranläggningar tronar, högt är vackert, betong är bra, dyrt  är bättre, smak är dåligt, bilar bilar bilar, lastbilar, ön är stor som Gotland och har 900 000 invånare, alla turister oräknade, avgaser, tomma lyxhotell, skyskrapor som blev för dyra och så fattigmansboenden, 30-våningshus där man gett upp för flera år sedan, husen ser ut som utbrända skal när den  vita färgen flagnar, på marken det gamla livet med frukt- och grönsaksstånd, här bor förlorarna, här finns drogfabrikerna i tomma lägenheter, här gör polisen razzior med jämna mellanrum och några meter därifrån, asiatiska och arabiska kapitalisters lekstuga, stranden och havet är förstört men rika människor sitter vid poolen, konfucianska kapitalister bygger ett tempel för 140 miljoner kronor för att visa…nåt? De andra bygger moskéer, alla köper fler och större bilar….och så plötsligt tar det slut, vi är uppe i bergen och ser bara regnskog under några minuter, branta berg, bedårande utsikt och efter varje serpentinsväng skymtar det turkosblå havet i allt det gröna.

Vi stannar till vid en fruktfarm. Allt blir så tydligt, nästan äckligt, vi vet inte om vi vill äta frukten på den här ön, dricka den fantastiska färskpressade juicen. Ingen kommer att stoppa detta, tack och hej, västsidan är ”utvecklad” nu väntar öst, alla åker med på resan.

Fy fan det blir för mycket, det blir en slags övertygelse om att det faktiskt är försent, alla delar av världen måste göra om samma misstag, och nu går det så jävla fort, förödelsen som åstadkoms med yxa, såg och spade tog längre tid än med modern teknik och moderna maskiner.

Vi avslutar dagen, säger tack till vår kines med tungan och går till ett eko café och dricker black currant lassie och ground coffee. Plötsligt börjar det regna mot den svarta asfalten, några cykel rickshaws trampar förbi, kineser hastar över gatan med uppfällda paraplyer och på andra sidan gatan, vid en pelare blir den mycket unga indiska prostituerade flickan köpt av en vit man i övre medelåldern, på caféet spelas ”Kind of Blue” men det är fan bara förnamnet….Kapten Zoom ko m tillbaka!

PéeKajsa …Peace o Love

”Vita Indianer som räddar världen”, Georgetown 2010-03-08.

Den tibetanske munken.

I går besökte vi ”The Buddhist Association of Penang” i deras tempel. När vi kom dit var det full aktivitet, folk sprang fram och tillbaka och såg lyckliga och förväntansfulla ut. Vi föstes ut i ett stort kök, fullt med munkar, nunnor, män, kvinnor, tiggare och barn, där vi fick mat.  Alla sa att klockan halv åtta händer det…men vad?  Snart var vi flera hundra personer  plus några hundar och katter och så småningom gick vi ut, över gatan där det var ett långbord uppdukat med olika maträtter och bakelser och vin. Till sist kom han, munken från Tibet, det visade sig att han var en mycket känd andlig mästare som åkte världen runt för att sprida läran om godhet och kärlek, en dag här i Penang och dagen efter till Nya Zeeland.

En tre timmar lång chantningsceremoni påbörjades, munken, åtta nunnor och vi lekmän satt och chantade…med var även den lokala galningen som vi träffat på stan några gånger tidigare, han hade svårt att sitta still utan sprang halvnaken runt och hade trevligt, fast han också hade fått ett skrovmål kunde han inte låta bli att sno en offerbakelse men detta bemöttes med milt buddhistiskt överseende.

Efter chantandet började offerritualen, alla fick skålar som fylldes med mat ochandra saker som välsignats av munken, en gigantisk eld tändes och sen sprang vi runt elden offrade det som var i skålen bad en bön, önskade något och fick mera i skålen och sprang ett varv till..

Som avslutning blev vi välsignade av munken och fick en vackert inslagen (jättefint var det) apelsin och en gulddollar i choklad…vi kommer att få pengar tydligen. Ohm Padhme Ohm.

Besök i Mosken.

Vi får inte glömma de gamla ökenreligionerna så vi begav oss till den stora mosken där ett tjugotal män hängde, tog av oss skorna och gick uppför trappan där vi blev stoppade, ”No,no, no infidels”. Nåväl, jag som hade jeans och ett linne fick en grön bomullsmorgonrock att ta på mig och Kajsa fick en sjal runt huvudet, därefter eskorterades vi till ett hörn i utkanten där vi som mannen som följde med oss sa, kunde fotografera. Han var mycket vänlig och berättade lite historik runt mosken, rätt tråkigt den hade dödat den och så byggde den mosken och där är kanonen och där är graven , ungefär som vid kristna kyrkor alltså. Intressant med en Gud som orkar bry sig om klädsel när kvinnor är till salu några meter därifrån. Men det är ju så att i Malaysia piskades tre kvinnor för någon vecka sedan för utomäktenskapligt sex. Alla tre var mycket ångerfulla och uppskattade bestraffningen enligt tidningen. Tydligen kan Sharia lagar införas lokalt/kommunalt om sådana partier får majoritet

Kramar från Vita Indianer …..PéeKajsa

”Vita Indianer som räddar världen”

Tandläkarbesöket samt en iakttagelse om det Thailändska kynnet av leg socialantropolog Pée och leg Psykolog och beteendevetare Kajsa.

Thailändare äro till sin natur glada, vänliga och hjälpsamma. De vila och sova mycket och på alla möjliga ställen och i alla möjliga positioner. Thailändaren äro mycket sällskaplig och undviker att utföra arbete ensam. Därför kan man ofta observera tre, fyra thailändare utföra ett arbete som med lätthet kunna utföras av en (1) person. De skämta och skratta mycket under arbetet men alltid med låg röst.Thailändare anse att det äro vulgärt och opassande att prata högt. Lågmäldhet i röst och rörelse äro ett signum hos detta folk.

Thailändare skratta också ofta när de upplever en situation som pinsam eller obekväm. Om du skulle råka snubbla och slå dig på trottoaren kan du vara säker att Thailändare som se detta , kommer att skratta åt händelsen. De mena dock inget ont med detta ty Thailändaren är en god människa som bemödar sig om att göra gott.

Thailändaren tycker också om att äta, vilket kan ske när som helst och var som helst. Thailändare hava också extremt stora urinblåsor vilket gör att de kan färdas i bussar sex sju timmar utan att böna och be chauffören om kisspaus

Tandläkaren i Phuket.

När Kajsa låg inlagd passade jag på att gå till tandläkaren, en av min kindtänder hade akut gått åt pipan och jag tänkte att ”lika bra att dra ut” så slipper jag problem framöver.

Gick till tandläkaren, en jättetrevlig kvinna, hon tittade och sa ”Yes, can take out but vely difficult”, nåväl , la mig i stolen, fick en duk över ansiktet så bara munnen syntes och tandläkaren och tvenne tandsköterskor skred till verket. Fyrtio minuter senare rann blodet ur munnen och jag spottade ut bitar av tanden. Då sa tandläkaren ”vely vely difficult” och så började alla tre skratta som galningar.

Jag drog inte på munnen, inte så mycket vicke fall fast det var väldigt smittande skratt…

Little India, Georgetown 2010-03-05

Ja, efter ännu en nära döden upplevelse i bil (är vi för gamla, vi börjar undra, dessutom helt döda efter att inte sovit på hela natten pga värmen och icke säng) och efter att ha vandrat runt och letat efter boende, helt otroliga ställen har vi hittat, men då är vi ju tyvärr för gamla, pallar inte hur sunkigt som helst tydligen, ett ställe, helt underbart gammalt kinesiskt hotell, mörkt, mörkt trä, breda teakplankor till golv, vid ingången runt ett rustikt mörkt bord sitter tre tjocka kineser med bar överkropp och spelar kort med två indier varav den ena bara har en handduk virad runt sig, whiskyflaskan på bordet, cigarettrök, fläkten surrar, en bedagad skönhet ensam vid ett bord röker en cigarett i munstycke och vänta, är det inte Humphrey Bogart som sitter där i hörnet. Knarrande brant trappa upp, rummet, ser ut som ett sånt där rum som kunde hyras per timme i New York på fyrtiotalet, toa och dusch i korridoren, på rummet ett smutsigt handfat och en ännu smutsigare spegel, under sängen en tom flaska gin. Utanför fönstret taggtråd och en helt magisk utsikt över staden., 50 kr natten….va, billigt för att vara med i Casablanca, åh jag hör kortlapparna smälla mot bordet och en kines skratta rosslande när han visar upp sin triss i tvåor

Men, vi lyxade till det och la till fem kronor för ett rum på Hang Chow hotel, där Bogey också bor faktiskt, men något, något renare och med en utsmyckning av hakkors (solkors?) i det delade badrummet.

Ja men det var Little India vi skulle prata om och vår första måltid i denna koloniala metropol döpt efter dåvarande engelska prinsen…indisk restaurang, naan bröds bakning i en stor tunna på gatan vi sitter vid bordet och beställer vår mat, i det något dunklare rummet innanför sitter tre fyra indier och röker magiska örter, en utav dom vinglar efter ett tag ut och säger något obegripligt på pidgin men han ser väldigt lycklig ut och hälsar gärna flera gånger.

Maten underbar, faktisk, väldigt kryddstark, ni vet hur det känns dagen efter när man bajsar eld…

Avslutar kvällen med en orgie i frukt shake provning (3 kr glaset) provar Sapodila, Longan, Marquisa och ytterligare några helt okända frukter, fantastiskt!

Malaysia (Georgetown) känns lite konstigt än så länge, indiska flickor som säljer sig på gatan och samtidigt stora anslag om att det enligt lag är förbjudet för muslimska män att ta massage av kvinnliga massöser, överträdelse är straffbart.

Okej, detta var allt från ”Vita Indianer som ska rädda världen”…kram kram vi fortsätter vår gudomliga mission,….

Georgetown,

om att känna sig gammal och rädd…

Vi ska inte tjata om att vi inte är 23 men visst händer det saker, de flesta positiva, men en viss rädsla, katastroftänk, riskkalkylerande infinner sig väl också med åren…

Promenad runt tempel i går helt fantastiska, hindu, kines, buddhist, och även en moske.  Vandrade runt bland trånga gränder bland magiska hus och kom förbi en raksalong med stolar från 1910 typ, sprucken spegel med sådana där svarta prickar på, världens röra men det låg rakknivar på bänken och en rakborste stod i en mugg.

Klev in och frågade om rakning, en man låg och sov i den mekaniskt komplicerade fällbara rakstolen och tre väldigt gamla kvinnor satt runt ett bord och åt, mannen vaknade och lomade iväg, den äldsta kvinnan satte mig i stolen och tryckte på ett antal pedaler så jag hamnade i horisontal läge, en annan kvinna började löddra in mig och då fick jag plötsligt panik och började tänka på alla sjukdomar som smittar genom blod…helvete!

Den tredje kvinnan kom fram med ett kycklingben i ena handen och en rakkniv i den andra …jag hade faktiskt några sekunder av riktig panik, jävligt konstigt, sen blundade jag och lät det kalla stålet svepa över mina kinder….inget blodvite men varför får man dylika tankar?

Kramar KajsaPée

Georgetown 2010-03-06

Vi är i Malaysia, hur kom vi hit?

Ja, det blev så, vi köpte en buss biljett till Hat Yai i sydligaste Thailand. Tänkte att vi skulle åka riktigt bekvämt och med toalett på bussen, gott om plats för ben och så, resan tar åtta timmar. Yes, yes sa han vi köpte biljetten av  VIP-buss det är bara att fälla ner sätet och njuta, han visade till och med bild på bussen och vi köpte två biljetter, lite dyrt tyckte vi (120 kr) men det fick det vara värt så skönt att åka bekvämt. Dags för avfärd….och skitbuss! Trångt och världens minsta toalett.

Nåväl kul att åka med en massa thaisar och vi hade köpt frukt och nötter på marknaden så humöret var gott ändå…tills jag efter en timme skulle gå på toaletten, försöker hålla balansen i det trånga utrymmet, ännu en chaufför som kör som en galning, jag far runt som  en flipperkula därinne och precis när jag fått av brallorna flyger dörren upp, drar igen den, men upp igen, låset trasigt och jag skitarg, står och smäller i dörren så alla thaisar som redan somnat vaknar och till sist kommer bussvärdinnan fram och får vakta utanför dörren medan jag kissar, pallade inte att göra något annat under omständigheterna.

Och ännu en chaufför som försöker döda sina passagerare, körde som en galning, jätteläskigt (eller är vi för gamla och fega?)

Om en önskan att vara 23 igen.

Sov över i Hat Yai i en kulturskola, jättemysigt, ett helt fantastiskt hus, 8 våningar högt där det var, piano, sång, thai musik, rockgrupper, muay thai träning, karate och masssa annat, bla då, indoor camping där vi sov direkt på golvet utan kudde, täcke lakan….och på morgonen kände vi oss inte som 23 vill jag lova, vi orkar inte lika mycket. Jag har köpt en nattmössa också för att inte bli sjuk av fläkten.

Nåväl, mot Malaysia, ännu en minivan, tillsammans med en familj från Indonesien (7 personer) och en 19-årig totalt galen chaufför, vi vill inte dö, vi ska aldrig åka minivan mer, bara tåg, båt och riktig buss. Orkar inte denna anspänning längre.

Georgetown 2010-03-06

Hallå,hallå….

Bara kort om vissa premisser inför resan,,,,som visar vilket pucko åtmintone jag (Pée) är, Kajsa är faktiskt något coolare. Jag skulle alltså under denna resa :

Renskriva alla mina texter

Skriva  klart en pjäs, skriva en facklitterär bok om möten mellan människor och samtalsmetodik, skriva två andra böcker som jag hade idéer om, En bok kan ju ta tre år, minst att skriva…

gå yogalärarutbildning i Pnom Penh (30 dar), gå yogalärarutbildning i Indien (30 dar)

Gå masssagekurs i Chiang Mai (10 dar)  och på Koh Jum, (10 dar)

Hade med mig gitarr och munspel  o en massa låtar

Knyta kontakter och handla massa grejer till vårt företag

Upptäcka nya spännande länder

Lära mig franska (släpat med mig franska böckerna från gymnasiet) och Thai…

Lära mig crawla

Köpa nåt ställe att bo på och ha nån form av verksamhet i för hela familjen

Fixa förutsättningar för ett nytt liv

Hade med ett konstnärsblock stort, 60 x 40, oljepastellkritor, kolkritor och massa blyerts, för jag skulle bli konstnär också

Kloster retreat i Suan Mookh, 10 dar

Ligga ofantligt mycket i hängmattan och läsa

…..jag nöjer mig  med sista punkten tror jag…

Kramar PéeKajsa

Phuket Old Town 2010-03-01.

Tillbaks i Phuket, till sjukhuset i morgon. Helvetesresa hit i Minivan med chaufför som körde som en idiot och tuggade några konstiga blad och drack Red Bull hela resan. Efter  sju riktiga olyckstillbud slutade jag räkna och började läsa ”Illusionen om Gud” i stället, det är en bok som leder till en avsevärd medvetandeförhöjning, ni vet är norr verkligen uppåt, vad är uppåt….Jag överlevde men Kajsa satt bredvid en yankee som stank sur svett och fylleångest så hon höll på att kräkas hela tiden. Nu har vi fan åkt den här vägen sista gången hoppas vi, det känns som om vi reser och reser men vi kommer ingen vart, men okej sjukan i morgon sen får vi se…

Och nu något helt annat….

Det Magiska Templet i Krabi.

Vi besökte ett tempel (ett Wat på Thai) i Krabi, det låg på en höjd och breda vita trappor ledde dit upp. Templet var väl inget speciellt förutom att det såg väldigt nytt ut, skinande vitt. Några hundar sprang runt där utanför och en katt låg vid porten och sov men så brukar det vara, inget speciellt.

Vi  vandrade runt lite och gick sen en bra bit bakom templet där det var en massa små bungalow liknande hus som låg, boende för munkar tänkte vi (helt rätt också, ca 150 munkar bor där) vi kom in på den lilla gatan mellan husen och då såg vi ett tjugotal hundar lika många katter tuppar höns och kycklingar som spatserade runt på gatan, det var helt surrealistiskt,, det såg ut som  det bara var befolkat av djur och det helt fantastiska var att det rådde fred, katterna gick sida vid sida med små kycklingar, kattungar nafsade hundar i bakhasorna  ingen jagade någon annan…..det var ungefär sju, åtta tuppar som gick runt där och sprätte och plötsligt rök två av dom ihop och for runt på vägen och upp i buskarna, då, tro det eller ej, då sprang en hund fram och skiljde de två kombattanterna åt.

Va! Kan det vara sant, men vi såg det ske….

Vi vandrade runt där i flera timmar och träffade även sköldpaddor, ödlor, fiskar  samt ett gäng småmunkar (9-10 år) som lirade fotboll  så kåporna flaxade.

Kramar….PeeKajsa

Krabi  Town 2010-02-27   Vår fina Mymlans födelsedag.

Vi hade tänkt åka till Malaysia men vi måste upp till Phuket igen för at träffa Kajsas läkare, hennes fot och ben är inte bra, hon får ont och det svullnar vid ansträngning…men, men nu får vi väl något slags besked så vi vet vad vi kan och inte kan förvänta oss….

Har varit i mosken i lilla byn, vilket var en stor, fantastisk upplevelse ,det var fint, jag blev glad, inga kvinnor så klart men massa barn och stoj och stim och skratt.

Behövde bara tvätta händer, armar och skölja mun och näsa eftersom jag inte haft nattlig uttömning eller samlag så det var ju bra….

Dan efter träffade jag en från moskén som var nyklippt och jag  sa att han var fin och frågade var han klippt sig och han svarade Saladan, vilket är huvudorten varför jag frågade honom varför han inte klippt sig i byn och gynnat lokala, kvinnliga frisören (där jag både rakar och klipper mig, hon är rätt fattig och jättegullig )och då säger han att: Ja du vet vi muslimer kan inte låta en kvinna röra vårt huvud, hon får röra vår rumpa men inte vårt huvud….jag funderade  lite på detta och kände mig nödgad att fråga: Så att om du hade massa hår på arschlet skulle hon få klippa det då?  Vilket han skrattade åt och bejakade,det vore okej, religioner…va faan…det är ju inte sant, jävla getknullare.

Så på måndag är det Phuket hospital igen…men nu kommer värsta storyn….

I dag när Kajsa hade varit på toaletten (på vårt guesthouse) och stod och tvättade händerna kände hon nåt på sina fötter, hon trodde det var duschslangen som ramlar ner men når hon vänder blicken mot golvet ser hon en 1 meter lång grön orm som ringlade över hennes redan onda fot…hon skrek till och hoppade ut till mig. Jag tittade in, såg först ingenting men sedan denna stora orm som ringlade på väggen varför jag lugnt och sansat stängde dörren, vilket inte hjälpte så mycket eftersom det är en halvmeters glipa upp till taket och en decimeter på golvet .Gick ner till ”the staff”och sa; We have a problem in the bathroom, it´s a snake this big and it is green, is it dangerous? He turned pale and said, yes it is, it is the green viper..he and one more came up med en sack och en pinne, jag följde med,de var skiträdda , ormen var jättesn abb och for fram över golvet, de fick inteTag på den men till sist försvann den ut genom balkongdörren , ut på taket och ner på marken….Vi bytte rum…tror ni det hjälper? Har vi inte fyllt vår kvot snart? Vad säger ni, ska vi ta en whisky i kväll, vi har inte druckit alkohol sen vi kom hit men ormar  är lite läskiga….95 procent av Thailands befolkning är  buddhister, det är jävligt skönt vicke fall…

…Men det finaste var ändå Tistous 2-års kalas på stranden. Vi  fick med halva byn, alla var uppklädda i finkläder och slöjor utom födelsedagsbarnet som sprang runt naken och skrattade…det var jättefint, jätteroligt, inga mussepappor men mammor och barn , världens fruktfat och svenska sånger och exotisk fiskdamm  och kladdkaka som alla älskade, ballonger i palmerna…kärleken lever över alla gränser i solnedgången med djungel,slöjor, apor, nakenhet och hip hip hurra…Tistou springer naken hela tiden, badar i havet, rullar sig i sanden, leker med apor och krabbor, pratar om solnedgången och månen och stjärnorna….leker i djungeln och sjunger sina egna sånger hela tiden…han är prins  Buddha och Jesus….tycker morfar och mormor vicke fall, alltså mimo Kajsa och OA Pée …

Hoppas ni har det bra….35 grader i luften  29 i vattnet….Vi ska möta upp Nadja och Tistou nånstans i april….vad tycker ni, Malaysia, Borneo eller Kambodja….Det är konstigt (eller inte) att det enda man behöver är vatten, en sarong och flip flops…..och så kärlek förstås….

Många varma kramar….PeeochKajsa….

Kantiang Bay, Koh Lanta, 2010-02-16.

Hallå fina vänner…

Vi har varit borta över en månad nu ser vi till vår förvåning. Allt har ju blivit lite konstigt i och med Kajsas akuta sjukdom, ett antal revideringar av de, om än vaga, resplaner vi hade. Kajsa medicinerar fortfarande och kan inte gå speciellt långa sträckor så vi är kvar i lilla huset under mango- och cashewnötsträden. Och dagarna går…solen går upp halv sju och ner halv sju och vad gör vi? Jo…

Vi brukar vakna strax innan soluppgången, sträcker på oss, dricker lite vatten, går på toaletten, skakar lakan, släpper ut lite spindlar, kackerlackor och gräshoppor, sopar vårt lilla rum, tänder rökelse, rullar ut våra yogamattor och gör sen yoga en timme. Underbart!

Den lilla katten ”Gurka” som ska få kattungar när som helst brukar komma under yogapasset och stryka sig mot oss och jama, jama, jama, ”jag vill ha mat, har ni köpt tonfisk, finns det något fiskrens kvar?” Den är hos oss nästan jämt och vår förhoppning är att den ska föda sina ungar hos oss.

När vi tonar ut oss från yogan kommer nästa gulle-besök, Tistou, som kommer in och sätter sig på yogamattan och ”aumar” med oss. Tistou har nog gått naken i fyra månader nu. Vi bor på en liten höjd, åtta små söta hus, varav  fyra bebos av Thai-isar som jobbar här och resten upptas av faranger. Vårt lilla hus ligger granne med djungeln så frukosten får inte lämnas obevakad, i går kom aporna och tog två burkar youghurt och mango vilket de sedan satt i trädet och smaskade på.

Nåväl, yogan klar, huset sopat och jag tar på mig sarongen och flippisar och vandrar ner till fruktgumman för att köpa vattenmelon och ananas, på vägen passerar jag thai-isarnas frukostställe, helt fullproppat, vi ska gå dit någon morgon, köper även youghurt och två ägg samt lite mjölk till kaffet. Hämtar varmt vatten hos Dam( vi skär i ingefära och lime till te, eller nescafe, till kaffe) vår hyresvärd och kommer till huset där frukostmattan är utbredd och Kajsa, Nadja och Tistou väntar, Aman sover fortfarande.

Vi äter frukost, tittar på aporna i träden, kolibris i buskarna och lilla snart mamma-katten. Både cashewnötterna och mangosen är snart mogna.Cashewnötterna är spännande, de växer från en frukt, stor som ett litet päron ungefär som också går att äta.

Efter frukost fyller vi ”spola toaletten hinken” på wc och därmed är morgonens bestyr avklarade och Kajsa,Pee och Tistou tar strand mattan, vatten, lite frukt och Tistous simring och går ner till havet där vi är hela förmiddagen medan Nadja pluggar”Political Science”. Kajsa kan inte bada men morfar och Tistou badar och sen leker mormor och Tistou i djungeln.

Vid tolv, när solen står som högst går vi och äter lunch, oftast hos gubben och gumman (de är nog inte äldre än jag och Kajsa men men de får heta så…)papayasallad, grillad fisk och fried rice tex. Sen vandrar vi hemåt igen, för Tistou ska sova middag med Amman om Nadja måste plugga mer, och mormor och morfar går då ibland och lyxar med en kopp kaffe eller en mango shake i hängmattan på ”Drunken Sailor” där vi ligger och läser och pratar om allt…

På eftermiddagen blir det oftast en till strandtur med Tistou, långsam promenad hemåt och middag hemma hos Nadja och Amman (de bor fem meter från oss) God natt till Tistou, klockan har hunnit bli nio, tio och jag och Kajsa går och lägger oss i våra hängmattor utanför huset där vi tittar på stjärnorna tills vi vaknar till av att vi somnat…? Säger ännu en gång att en sån här stjärnhimmel finns inte och går sedan in till oss, klappar kissen och kryper ner…Gonatt alla fina underbara, pussar från oss alla

Pee och Kajsa

….brev från Thailandet till det vackra vinterlandet skrivet på Det Fantastiskt Fina Smile Guesthouse i Krabi där vårt rum har samma matta som vi har i vardagsrummet. Jag ligger och läser ”De små tingens Gud” och Kajsa ligger och läser en Marianne Fredriksson, det är varmt, det är skönt…men Kajsa är fortfarande sjuk även om det som tur är är mycket bättre, Vi har kommit hit från sjukhuset i Phuket där vi har varit tio dagar, Kajsa med dropp, hon har varit väldigt sjuk.

På Koh Lanta hos Nadja och Tistou skar sig Kajsa pyttelite under foten när hon badade och i det lilla såret tog sig några skumma former av tropiska bakterier in. Kajsa vaknade på natten och hade fruktansvärt ont i benet och på morgonen såg vi att benet började bli rödflammigt så vi fick skjuts in till Koh Lanta hospital där de la in Kajsa men dan därpå sa de att de inte kunde ordna det hela utan vi måste åka ambulans till Phuket….fem timmars resa och då var Kajsa riktigt dålig, hög feber,  benet som en ballong, knallrött och hett som eld…och hon bara låg i halvdvala. Nåväl Phuket hospital var fantastiskt bra efter konstant beredskap för operation (jag trodde de skulle kapa benet…var livrädd faktiskt) tre röntgenundersökningar, övervakning dygnet runt började det vända efter sex, sju dagar och nu är vi utskrivna, Kajsa har fortfarande ont ,foten som en ballong…men vi är på bättring.(hon har jävligt ont ibland…har morfintabletter som hon dock inte velat ta…)

Vi fick också glädjen att efter utskrivning tillsammans upptäcka Phuket Old Town (China Town) vi som aldrig kunnat tänka oss att åka till Phuket men fick nu upptäcka att den del vi var i var fantastisk, inte en enda turist, enormt vackra hus, mycket kultur och en helt fantastisk mat. Ja där ser man, så kan det gå, när väl kom till Phuket var det i ambulans. (vi var där i tre dagar för att vila innan återresan skulle påbörjas) Man blir också glad när man, som i Phuket Old Town vandrar runt och i samma kvarter ser ett Buddhisttempel, ett kinesiskt tempel (konfucianism, taoism typ, ni vet massa tigrar och drakar och demoner) en moské och Phuket Church of Hope som låter lite frikyrka men tror det är katolskt, samexistens är ju schysst och mussarna här är coola (vi har ju lite fördomar som ni vet så det är bra för oss att frottera oss med Islam, på Lanta är det också nästan bara muslimer, live böneutropning också innan sjukhuset hann vi höra ropen, fyra gånger om dan, lite kul att de, roparna, tydligen röker på rätt friskt så ibland avbröts ropen, sången av att han började fnittra ….hmmm, så kan det vara, lång parentes)

Krabi är också fint, många kineser även här och de har börjat fira nyår, vi deltog lite i går på en enorm sk ”walking market” med massa mat, människor, musik.

I morgon tar vi med all sannolikhet båten tillbaks till Lanta och ska försöka rehaba oss under några veckor, bara sköta om benet och hoppas på en snabb bättring. Vi har köpt lite nödvändigheter här i Krabi,  hängmatta, massageolja, böcker.