Skyskrapor
Hang Chow Hotel, Georgetown 2010-03-09
”Vita Indianer som Räddar Världen”
Kajsa pratar om hur snuskigt det är i vårt badrum, hon är arg, ”om man har ett så vackert badrum varför håller man inte rent då?” Hon pratar om avlagringar från andra gäster på golvet och väggarna, att det luktar.
Okej, i dag: ”Hur konfucianska kapitalister och giriga islamister förstör ett paradis och skapar existentiell ångest hos naiva vita indianer.”
Vi åker runt ön med en 70-årig gubbe, kines, i en 70 år gammal bil, ingen ac såklart men två fönster går att öppna, gubben kan inte stoppa in tungan i munnen, vet inte varför men den sticker ut nån centimeter hela tiden så han kan inte stänga munnen för då skulle han bita sig i tungan. Han torkar sig om munnen och torkar av tungan med en liten frottéhandduk med jämna mellanrum.
Det är en apokalyptisk resa, vi åker från 40-tal och efter fem minuter är vi i nåt slags Orwellskt helvete, motorväg där förut hav, skyskrapor där man stulit hav genom att dumpa sopor, kalhuggna berg där vidriga oljeschejks och Singaporekapitalisters idéer om semesteranläggningar tronar, högt är vackert, betong är bra, dyrt är bättre, smak är dåligt, bilar bilar bilar, lastbilar, ön är stor som Gotland och har 900 000 invånare, alla turister oräknade, avgaser, tomma lyxhotell, skyskrapor som blev för dyra och så fattigmansboenden, 30-våningshus där man gett upp för flera år sedan, husen ser ut som utbrända skal när den vita färgen flagnar, på marken det gamla livet med frukt- och grönsaksstånd, här bor förlorarna, här finns drogfabrikerna i tomma lägenheter, här gör polisen razzior med jämna mellanrum och några meter därifrån, asiatiska och arabiska kapitalisters lekstuga, stranden och havet är förstört men rika människor sitter vid poolen, konfucianska kapitalister bygger ett tempel för 140 miljoner kronor för att visa…nåt? De andra bygger moskéer, alla köper fler och större bilar….och så plötsligt tar det slut, vi är uppe i bergen och ser bara regnskog under några minuter, branta berg, bedårande utsikt och efter varje serpentinsväng skymtar det turkosblå havet i allt det gröna.
Vi stannar till vid en fruktfarm. Allt blir så tydligt, nästan äckligt, vi vet inte om vi vill äta frukten på den här ön, dricka den fantastiska färskpressade juicen. Ingen kommer att stoppa detta, tack och hej, västsidan är ”utvecklad” nu väntar öst, alla åker med på resan.
Fy fan det blir för mycket, det blir en slags övertygelse om att det faktiskt är försent, alla delar av världen måste göra om samma misstag, och nu går det så jävla fort, förödelsen som åstadkoms med yxa, såg och spade tog längre tid än med modern teknik och moderna maskiner.
Vi avslutar dagen, säger tack till vår kines med tungan och går till ett eko café och dricker black currant lassie och ground coffee. Plötsligt börjar det regna mot den svarta asfalten, några cykel rickshaws trampar förbi, kineser hastar över gatan med uppfällda paraplyer och på andra sidan gatan, vid en pelare blir den mycket unga indiska prostituerade flickan köpt av en vit man i övre medelåldern, på caféet spelas ”Kind of Blue” men det är fan bara förnamnet….Kapten Zoom ko m tillbaka!
PéeKajsa …Peace o Love
