"Socialgrupp tre och normen"
”Socialgrupp tre och normen.”
Jag älskar när mattan rycks bort under fötterna på mig. När dina sanningar välts över ända och du förstår att du måste ompröva och ompröva allt. Hela tiden. När du inser att saker bara betyder det de betyder i ett specifikt socialt kontext och att de i ett annat har en annan betydelse.
Slöjor, burkor och svarta mustascher. När jag åker tunnelbana i Stockholm följer jag bara ett tolkningsschema. Slöjor, burkor: socialgrupp 3, Rinkeby, Akalla, invandrare, socialbidrag. Och det sitter kvar. Går utanför en shoppingmall i Kuala Lumpur och ser två beslöjade kvinnor stå på trappan och tänker automatiskt, synd om, utanför, fattiga, utanför, tills jag ser att de bläddrar i en diamantkatalog och pratar med varandra om vilka diamanter de ska köpa.
Varje dag ser vi lyxbilar glida upp utanför shoppingmallen , stanna till och släppa av beslöjade kvinnor i kläder som i mina ögon är identiska med fattiglapparnas i Rinkeby men antagligen kostar en förmögenhet, släpper av dem för att de ska fördriva några timmar med extremt dyr shopping. Det som i Sverige är utanförskap, socialgrupp 3, fattigdom är här normaliteten. Miljonärer med svarta mustascher och deras beslöjade kvinnor köper skit för ofantliga summor. Det är deras land, deras förmögenheter, och, tänker jag elakt, förhoppningsvis deras existentiella ångest när religionens tvångssnara börjar luckras upp så småningom och de kan börja tänka och känna. I samma sekund tänker jag också vilket kolonialt skitsnack från min sida.
Ja ja, världen är väl inte enkel tänker jag uppgivet och beställer in en capuccino som är tre gånger så dyr som en lunch på gatan för pengar som jag lånat av Nordea.
