whiteindians

”En tunnel för feminismen.”

Hon var bara där en dag. En späd tjej i 14-årsåldern med kortklippt hår och baseballkeps bak och fram. Första kvällen hade hon tyska landslagströjan på sig, tyvärr kommer jag inte ihåg vilket namn hon hade på ryggen. Men jag minns att hon med total självklarhet klev in och var med.

Matcherna började alltid någon timme innan solnedgången. Svalare och tidvattnets inverkan gjorde att planen blev större. Även så hamnade bollen då och då ute i havet och någon fick skutta fram mellan stenar, krabbor och koraller för att hämta den. Målen var enklast tänkbara, Skrapa ihop två små sandstolpar och eventuellt ett klädesplagg eller en pinne. Planen sluttade och var rätt mjuk. Det krävdes god teknik för att inte bollen skulle sticka iväg från fötterna. Dessutom var planen liten och spelarantalet var minst sex, sju i varje lag. Ofta fler. Alla barfota.

95% var thai-killar i åldern 17-30 år ungefär. Inte så ofta turister. De försökte väl ibland men klarade oftast inte av tempot och den svårspelade planen. Dessutom var spelet rätt hårt även om glädjen och skrattet var det som genomsyrade stämningen. Men det verkade som om thailändarna hade lättare att skratta åt en stukad tå eller en uppskuren häl (koraller) än fotbollsturisterna.

Jag satt på en longtail båt och tittade på. Njöt av värmen, det vackra havet och av henne. Hon hade egen boll med sig men de använde den vanliga när de spelade, något mjukare och något mindre.

Hon tog plats någonstans på mittfältet till en början, tog det lugnt, stod alltid rätt men fick inte så mycket boll. Gjorde inga fel men inget exceptionellt heller. Spelet var snabbt och böljande och den tyska tjejen läste av spelet helt rätt hela tiden och kom mer och mer in i spelet. Gick in i närkamper och vann dueller mot thailändska kraftpaket gång på gång. Och så kom det. Hon vann boll långt nere i eget straffområde, lurade bort två motståndare med snurrfinten (ni vet den som kallas ”Marseille Roulette” eftersom det sägs att det var Zinedine Zidane som uppfann den) stack iväg som en pil mot motståndarmålet, bollen som klistrad vid fötterna, tunnel på en till motståndare, översteg och sedan rullade hon in bollen retfullt enkelt vid vänstra stolpen. En liten blyg, självsäker? Jag vet inte riktigt, målgest med högerhanden, innan hon barfota joggade tillbaks till egen planhalva över den mjuka fortfarande varma sanden.

Resten av matchen (två timmar till) strålade hon klart. Det blev inga fler soloraider men sådana framspelningar till lagkamrater som var så perfekta och fullkomligt lyste av glädje. En perfekt framspelning kan, under de sekunder den touchar foten och sedan hamnar exakt där den ska på något sätt vara lösningen till alla existerande matematiska problem. Ni vet det handlar om hastighet, vinkel, friktion, vind allt allt allt. Och den här lilla tjejen slog gång på gång passningar som borde fått Gud att avsäga sig den himmelska tronen en gång för alla.

Det blev väl ytterligare några tunnlar och hon klev fram och blev lite mer offensiv men tappade ändå aldrig positionen och det syntes tydligt vilken respekt de andra spelarna hade för henne, för hennes kompetens och för det sätt hon visade den.

Solen gick ner, det började mörkna. De flesta thai-pojkarna skulle tillbaks till sina jobb på barer och restauranger och matchen avslutades med ett för mig okänt resultat. Alla sa tack och hej och skildes åt. Och då. Det finaste av allt.

Jag satt på min longtail båt och såg den här tjejen med bollen som en extra kroppsdel dribbla sig fram över stranden i solnedgången. Full fart, på väg hem mot sin resort. Två timmars fotboll var inte nog, bollens glädje slutar aldrig och tänk, när du springer där över stranden med bollen vid fötterna och övar finter så kommer kanske din fint, den som du kommer på, den som får alla att baxna vid ett VM-slutspel och framförallt får dig själv att känna dig så lycklig.

Det här var feministisk direkt aktion och det gjorde mig så lycklig.

Jag hade tyvärr bara förmånen att se henne en gång till, även den här gången sprang hon på stranden med bollen vid fötterna…